Det här livet är allt för fett, det har jag påpekat några gånger nu och det kommer jag fortsätta med länge, för jag slutar aldrig förundras över allt det här. Och jag kan inte riktigt greppa att jag faktiskt är anställd på Fritidsresor, på TUI Nordic, det är helt sjukt och så stort. Att jag nu är på Rhodos och att jag har möjlighet att tillbringa min kommande vinter i värmen, i solsken, i flipflops och att jag faktiskt får vara här så länge jag vill, om jag sköter mig vill säga. Och just nu går allting exemplariskt och jag blir mer och mer erfaren för var dag som går och jag känner verkligen det, att jag växer. Det är fantastiskt. 

 

& jag har fått så väldigt många nya fina människor i mitt liv och jag pratar engelska som aldrig förr. Här ökar jag kontaktnätet från alla världens hörn och jag tycker om det så mycket. Jag vill så gärna ha det där flowet i det engelska språket och var är en bättre plats om inte i ett sällskap där det måste pratas engelska för att alla ska förstå. Vilken lyx. Tack för den.

 

Livet rullar på här och dagarna flyger lite smått iväg ifrån mig, men det gör verkligen ingenting. Helst får de gärna göra det, för jag har lärt mig att njuta av dagarna ändå, fast att de går i raketfart. Jag är hemkommen från jobbet för en stund sedan och fick avsluta den här härliga dagen med att rocka minidisco, tillsammans med animatörer från Beligien, Tyskland & England. De är himla duktiga och vi har välidigt kul och det är så många danser och det är så mycket leenden och lycka. Nu har jag jobbat varje dag sen i lördags, det är egentligen ingenting eftersom jag ofta leker mig igenom vissa delar av dagarna, men det känns ändå väldigt fantastiskt att få vara ledig imorgon. Och få njuta av den här himla härliga atmosfären & solen helt på riktigt, och tillsammans med Emma dessutom, min fantastiska vän. Vi har planer på att vindsurfa och det lär bli intressant då vi aldrig testat något sånt där tidigare. Jag är mest taggad på den där dräkten man får, åh vad jag ska photoshoota i den, dream coming true ja. 

 

Jag bifogar lite bilder från i tisdags, då vi hade Blue Awards. Det säger sig själv vad det är hoppas jag? Prisutdelning iallafall, till personer i alla olika team som man röstat fram till månadens kollega osv. Det var en trevlig eftermiddag & kväll och en himla skön photo session med alla från TUI Nordic. So let's enjoy. 

 

 

 

 

6 år. Den är helt sjuk. och livet bara fortsätter att rusa framåt och tar mig ännu längre ifrån just den dagen, den dagen då jag fick vara nära henne senast. Den 4 juli 2008. & jag kan inte göra något alls för att stanna tiden, för att behålla alla minnen färska, det går inte och det skrämmer mig något så oerhört. Minnen med henne bleknar dag för dag och jag vill inte det, inte någonstans, men det är livets gång och jag hatar att det är så. Klart jag föralltid kommer att minnas min syster, men jag vet själv att jag inte är kapabel till att minnas allt. Jag kommer föralltid kunna höra hennes skratt, för det hör jag när jag drömmer om henne. Och jag kommer alltid att minnas hennes leende, livet ut. Hennes ögon, hennes personlighet, hennes sätt att gå och att hoppa studsmatta på. Hennes förmåga att alltid få mig att skratta, hur arg jag än var. Hon var magisk och nu i efterhand kan jag inte förstå hur hon bar sig åt. Himla fantastiska människa. Hur hon formade mig, inspirerade mig. Hjälp vad jag såg upp till henne, hon var min idol och jag ville alltid vara som hon. 

 

Jag vill fortfarande vara som Viktoria, men mest av allt vill jag vara mig själv, fast med inslag av henne. Och jag känner så nästan alltid faktiskt, att hon är en del av mig och jag är så tacksam över att vi liknar varandra så mycket. Vi delar samma tankesätt och syn på livet, jag vet det och jag är glad för det.

 

På så vis gör hon det enkelt för mig att leva vidare, utan henne vid min sida, men istället i mitt hjärta. Och idag har det redan gått 6 år sedan hon lämnade mig för något mycket större. Men jag är kvar här, och jag ska fortsätta rocka livet, följa drömmar och skratta. För det är så viktigt och jag är så väldigt tacksam för livet. Det är något lyckligt, även fast jag inte alltid kan se det. Det är då jag ändå fortsätter, tills jag skymtar lyckan, och då blir allting för bra, som nu. 

 

Jag kommer alltid att älska henne, och aldrig att glömma henne. 

 

Min allra älskade Viktoria, min fantastiska syster.

<3 

 

Rhodos bjuder fortfarande mig på sagolika vyer och vackra upplevelse och jag skrattar mig igenom dagarna just nu. Trivs gör jag verkligen också och känner att jag är precis var jag vill vara i livet, just här och just nu, och den känslan är fantastiskt lycklig. Idag började plötsligt allting på riktigt-riktigt, min första dag i uniform och hjälp vad jag tyckte om hela dagen, det var så skräddarsydd för just mig kändes det som. Givetvis har jag så väldigt mycket att lära mig, men åh vad jag tänker göra allt jag kan. Jag ska bli bästis med alla mina gäster och verkligen få dem att trivas. Och åh vad jag ska leka med deras ungar och fy vad jag ska rocka mini-discon och fett vad jag ska älska varje sekund. För det är faktiskt detta jag har drömt om sen jag var 8 år ung och det vore skamligt om jag inte gjorde bäst ifrån mig nu. Reseledaryrket liknar McDonalds lite tänker jag (hoppas jag) och jag är duktig på McDonalds och jag ska bli himla duktig på det här också. Jag längtar tills det blir så, jättemycket gör jag det. Fram tills den dagen så ska jag BE OPEN & HAVE FUN. För det har jag lärt mig på Service&Co, för så gör man tydligen, då går allt.