att komma hem var fantastiskt, att känna den där kontrasten. När man varit borta helt okej länge och sen komma tillbaka och se på allting från en annan vinkel och allt är plötsigt så mycket vackrare och sängen är så mycket mjukare och mer himmelsk. Vännerna är bättre och mer liksom värdefulla, även om de alltid är det så blir det mer uppskattat på detta vis. och gatorna är finare, även om de redan från början var finast. Luften är mer magisk och den svenska Quater Poundern smakar godast någonsin. Övernattningen i sommarstugan utan elektricitet är härligast i världen och kräftfisket är pricken över i. Att förstå hur enkelt det är att komma tillbaka och att falla in i sverigelivet igen är fantastiskt. Jag har inte för ens en sekund känt av att jag har varit på så kallad "semester" utan jag har bara levt och tagit allt som det kommit. Jag ville ha det så och fick det. Dock var det livets hårdaste att lämna igen efter mina 10 sverigedagar, men efter att ha haft det så lyckligt som jag har haft det, så var den känslan värd på något sätt, ändå trots att jag mådde helt urdåligt, sådär obehagligt ont i magen & lite sådär att hjärtat går sönder en smula. Men det är ett vackert bevis, på att allt där hemma är så värdefullt för mig. Så otroligt viktigt i mtt liv och jag kan inte tacka tillräckligt för allt och alla som gör mig så bekväm med tillvaron, de som får mig att må så överbra att det blir lite för överdåligt att åka ifrån. Det är häftigt och det är bra jobbat. Ni är bra jobb för mig, älskade ni.